Publicerad i Ögonblick -- ges ut av Riksföreningen Autism -- nr 1/98

Tecken på okunskap

I förra numret av Ögonblick svarade Kåreland på det brev som Lena Andersson skrivit angående hans uttalanden i Aftonbladet. Jag hör till en av dem som också reagerat. Jag riktade mig dock till Kårelands chef Kurt Roos, generaldirektör på Rättsmedicinalverket, och jag fick ett svar med bilaga av Kåreland.

Först vill jag säga att Kåreland tack och lov var något ödmjukare i tonen i sitt brev till Ögonblick än i det jag fick via hans chef, men jag måste också ta upp några anmärkningsvärda fakta.
        Kåreland vill gärna påpeka för Lena Andersson och RFA att hon råkat kalla journalisten för Carolina istället för Caroline. Det blir lite lustigt om man betänker att Kåreland i brevet till mig, ett brev där han stavar Christopher Gillbergs namn med "ff" istället för "ph" och -- vilket nog måste ses som värre -- stavar Asperger syndrom med "b", alltså "Asbergers syndrom". Detta av en man som skriver till mig att "Jag anser nämligen att jag genom mina tidigare yrkeserfarenheter... vet så pass mycket om diagnostiken av Asbergers (sic) syndrom att jag inte behöver inhämta något mer."
        Detta apropå att han inte tyckte att han behövde gå på dag 1 av tvådagarsseminariet om Asperger syndrom i Uppsala. En dag som också innehöll en föreläsning av undertecknad, det vill säga kunskap förmedlad av en person med handikappet, kunskap som Kåreland inte tycker sig behöva inhämta.
        Att Kåreland frågar sig om Ögonblicks läsare vet att det finns personer med autistiska störningar som är våldsbenägna är bara ytterligare ett tecken på hans okunskap.
        Vidare menar Kåreland att det inte är han som uttalar sig artikeln utan journalisten, ett mycket märkligt sätt att se det på. När jag intervjuas så är det jag som uttalar mig, och om journalisten felciterar mig så är givetvis journalisten ansvarig för det, men då kan jag också i efterhand ta avstånd från dessa citat då jag blir tillfrågad. Men Kåreland tar inte avstånd utan skriver att om han hade skrivit faktarutan skulle han formulerat den annorlunda men att det inte finns några sakliga felaktigheter i den, enligt hans mening! (För att därefter motsäga sig själv, i rutan står nämligen att "Asperger syndrom är en svårbotad sjukdom" och Kåreland på pekar sedan helt riktigt att det inte är en sjukdom).
        Slutsatsen blir alltså att Kåreland anser att det är ett faktamässigt riktigt uttryck att om personer med Asperger syndrom säga att "sådana personer saknar känslomässiga resurser och kan döda med en axelryckning" och om handikappet att det "gör nämligen att hon aldrig kan uppleva empati och ångest".
        Jag hoppas att Riksföreningen skickar ett exemplar av denna tidning till både Hans Kåreland och Kurt Roos så att de kan ta del av mina synpunkter.

Gunilla Gerland

Fotnot: Kurt Roos, svar var inte mycket bättre än Kårelands. Det var skrivet på en sådan omöjlig politisk kanslisvenska att det nästan skulle förtjänas att tryckas bara därför. Jag ska dock nöja mig med att citera inledningen: "Med anledning av Er skrivelse 97.09.08. till undertecknad beträffande en tidningsartikel i Aftonbladet där uttalanden från Överläkare Hans Kåreland åberopas har yttranden inhämtats från Kåreland vilket i kopia bilägges denna svarsskrivelse". Som jämförelse skulle jag vilja ta de inledande raderna ur ett brev från Frits-Axel Wiesel, professor och divisionschef för psykiatrin i Uppsala. Jag råkade nämligen skriva till honom först eftersom jag felaktigt fick uppgiften att han var Kårelands chef. Så här skriver Frits-Axel Wiesel: "Tack för ditt brev den 27/8 1997. Jag förstår fullständigt din berättigade upprördhet från artikeln med citat från doktor Kåreland. Det finns en förhoppning från min sida att han är felciterad och att han liksom jag tar avstånd från de citerade texterna". En viss skillnad...

© Copyright 1998 Gunilla Gerland

Tillbaka till första sidan